tisdag 15 augusti 2017

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!


Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen återspeglar den senaste politiska utvecklingen där politiska skiljelinjer inte längre bara vilar på vänster-mitten-höger skalan utan där debatter ofta står mellan öppenhet mot slutenhet, optimism mot pessimism, reformanda mot konservatism. Vilka är de nya positionerna i politiken.

Cyberliberalism, morfologisk frihet, transhumanism, posthumanism, bioliberalism, Hoppers lag, delningsekonomi, kryptokrati, framtidsoptimism, öppen teknikpolicy. På seminariet “Make the future come sooner!” talar Waldemar Ingdahl om de politikområden där GAL-perspektivet först bröt igenom höger-vänsterskalan.

Boka festivalbiljett via e-mail info(at)arholmanord.se, på festivalens webbplats och se festivalens sida på Facebook för fler talare och aktiviteter.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

fredag 11 augusti 2017

Den stora statens återkomst?


Ser vi en återkomst för den stora staten?  Det sägs att de första årtiondena på 2000-talet brutit mot liberalisering och demokratisering, där friheter minskar och mänskliga rättigheter naggats i kanten.

Kostnaderna från kriget mot terrorismen har varit höga. Klimatpolitik, miljöpolitik, medelinkomstfällorna och satsningen på nationalstaten har påverkat världspolitikens riktning. Utlåningen har bekostats av den politik som skapat den stora recessionen med att lösa ut banker och företag som egentligen skulle gått i konkurs. Ekonomin vilar idag på att centralbanker trycker mycket nya pengar, och författaren konstaterar att problemen med hög skuldsättning kommer att fortsätta länge till. Den ”Pax Americana” som byggdes upp efter Kalla krigets slut underminerades genom att västmakterna så ofta bröt mot sina egna principer.

Dagens utveckling har en grund i den politik som fördes för 10-15 år sedan. George W. Bush var ett större problem än den Donald Trump hans politik många år senare skulle leda till. Men samtidigt är det en alltför enkel läsning av samtiden.

Mycket av samtidens snarstuckna och högröstade debatter om migration, populärkulturella symboler och allmän hårdaretagism bottnar i att de är så mycket lättare att ägna tid och energi åt än frågor om ekonomi, automatisering och globala katastrofala risker. Ofta är den förda politiken en reträttposition, snarare än en fråga om att nya idéer förs fram. Osthyveln har gått över verksamheter snarare än prioriteringar. Globala och regionala institutioner får stå tillbaka för nationalstater som inte kan lösa samtidens problem. Staten kanske är stor, men den är inte stark, och är inte den enskilt viktigaste aktören längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intressant

söndag 25 juni 2017

Den smarta staden, en ny generation


De senaste åren har intresset förnyats för att diskutera städernas infrastruktur. Miljöfrågor och klimatfrågor diskuteras tillsammans med vad stadsplaneringen kan göra för att förbättra den stadsrummet och att den stora recessionen satt mer press på cost-benefit analyserna. För det behövs logistik i kombination med uthållig energiförsörjning, vattenhantering och en förändring i att se stadens avfall som en resurs.

I början av 10-talet låg fokus på hur IT och data kunde användas, hur kunde system integreras med varandra? Byggnadsbranschen har inte varit så framstående som trott i fråga om att innovera och integrera. Det allmängiltiga problem finns där med säkerhet och massiv datainsamling som för andra exempel på sakernas internet (se industrin) och med tekniska trösklar (se smarta elnät), men intrycket är att det ofta varit svårt att få en tydlig förståelse av affärerna, riskerna och möjligheterna. Branschen har inte behövt en djupare förståelse av detaljerna inom IKT tidigare eller koppla till andra sorters system än fysisk infrastruktur.

LivingPlanIT gav intressanta idéer, men problemen var synliga. Den första generationens smarta städer var mycket teknikdrivna, låsta i kampen för att tilltala Richard Floridas “kreativa klass”, och det var ofta teknikföretag som låg bakom dem. Nästa generation av smarta städer, några år in på 10-talet, tänkte mer på att tekniken skulle lösa befintliga problem och förbättra livskvaliteten, snarare än att bygga helt nya städer från grunden. Rio de Janeiros samarbete med IBM var ett exempel på den andra generationen.

Nu börjar den tredje generationens smarta städer att kunna anas, den medborgarledda smarta staden. Det är inte bara att insamlade data används för att planera staden utan att de boendes data även påverkar de faktiska utfallen som i städer som Wien, Vancouver, Seoul och Medellin.

Framtiden för den smarta staden är förvisso att det finns teknisk infrastruktur, e-förvaltning och m-förvaltning på plats och en god användning av sakernas internet men det blir allt tydligare att den smarta staden aldrig bara kunde handla om teknik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

söndag 18 juni 2017

Oansenlig statuskonsumtion


Millennieskiftet var varumärkets storhetstid. Stora företagsloggor signalerade att bäraren av ett plagg hade vissa värderingar och även en viss ekonomisk förmåga. I dag, i mitten av 10-talet, skulle få bära en t-shirt med en stor företagslogga på (kanske för något annat värde).

Slutet för 00-talet gjorde lyx folkligt, relativt sett. De stora modehusen satte sin logga på det mesta och tjänar idag mer pengar då det än själva kläderna. Allvar, pretentioner och substans kom tillbaka i kulturen, fast som modetillbehör för att uttrycka status. Den ekologiskt odlade maten visade att köparen hade råd.

Elizabeth Currid-Halkett skriver på BBC om oansenlig statuskonsumtion, en vändning från statuskonsumtionen. Artikeln är intressant då den pekar ut vad ses som statusbyggande idag. Det handlar som vanligt om USA, men har en global påverkan.

Artikeln tar nämligen upp att de rikaste köper mer av utbildning, pensioner och hälsa- och sjukvård snarare än nya lakan i siden, designerörhängen eller en smartphone. Den konsumtionen har alltid funnits hos de rikaste men nu är den en kulturell signal, en inträdesbiljett. Ett exemplar av The Economist som sticker upp ur portföljen visar att personen minsann har haft råd med så mycket utbildning att kunna förstå innehållet i tidskriften. Själva tidskriften är inte lika dyr som att skaffa sig medlen att förstå den. Andra företeelser som tidskriften beskriver, som att amma sina barn, handlar än mindre om en produkt utan där handlar statuskonsumtionen att ha befunnit sig i de kostsamma sociala sammanhang där detta är norm.

Trenden kan innebära positiva effekter, att det blir "inne" att vara bildad, välmående och frisk även om artikeln ser det som negativt för att förstärker skillnader i samhället. Alla kan köpa en flaska dyr champagne om de har pengarna, men alla kan inte ta till sig oansenlig statuskonsumtion även om de lägger ned mycket pengar. Fast å andra sidan kan det även bli för mycket av det goda.

Frågan är om nästa steg blir human enhancement, en förbättring av den mänskliga kroppen och sinnet?

Samtidigt är det slående att den oansenliga statuskonsumtionen sker på tjänster och sammanhang där 1900-talet instiftade de stora likriktande systemen för utbildning och sjukvård, som idag inte fungerar för att ge valmöjligheterna till att maximera antalet alternativ för individen och de grupper de bildar för att upptäcka och följa sin egen lycka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Intressant

söndag 11 juni 2017

Läkemedelsindustrins förnyelse börjar i tillverkningen


Om då inte digital health har motsvarat förväntningarna, varifrån kommer då utvecklingen i läkemedelsbranschen?

Medtech blir allt viktigare och det passar in i sjukvården kedja. Det går inte bara att arbeta på ett läkemedel, det behövs mer värde i produkten, som diagnos och övervakning för att hålla ordning på om patienten verkligen tar medicinen. Det ger en del intressant nytänkande, som bioelektroniska implantat. Det är alltså lättare att få igenom en specifik maskin som gör en funktion, än en allmängiltig app.

Utvecklingen till att kräva värdebaserad vård, istället för att bara behandla kliniska tillstånd, fortsätter. Då måste läkemedelsföretag vara tydliga med hur de skapar värde för vårdkedjan och blir lättare om de kan visa att de behärska en viss aspekt av branschen.

På tillverkningssidan kommer en stor förändring om medtech blir viktigare. Dagens produktionsmetoder grundar sig på partivis tillverkning, precis som på Old Pharmas 1900-tal. Det betyder att olika delar av tillverkningen görs på olika anläggningar, blandningen av pulver på en plats, pressande till ett piller på en annan, paketering på en tredje o.s.v. Tidsödande, ineffektivt, brist på flexibilitet och produkterna blir i alla flyttar känsliga för förorening.

Continouos manifacturing har varit omtalat länge i läkemedelsindustrin, men få har tänkt vidare på följderna särskilt med spridandet av chemputer, 3d-skrivare, i åtanke. Utvecklingen ger möjlighet för mindre företag att ta sig fram, då de inte kunnat skaffa sig så stora anläggningar att de kunnat hålla lägsta effektiva skala och i många fall varit tvungna att lita på tredje parts legotillverkare.

Blir fabrikerna mindre, effektivare och får snabbare tillverkningsprocesser så kan de tillverka läkemedlen närmare där de behövs och medtech kan läggas till från början, och inte som ett eget steg. Det förbättrar logistiken också.

Troligen är det starkare småföretag i branschen som har bättre möjlighet att komma igenom regleringsprocessen och kunna förnya medicinen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

Make the future come sooner på Arholma GAL-festival!

Den 3 september anordnas Arholma GAL-festival – en mötesplats och forum för gröna, alternativa och libertära aktörer. Festivalen å...