söndag 22 april 2018

Användardata bortom Facebooks integritetsparadox

Hur borde integriteten utveckla sig efter att Mark Zuckerberg vittnat inför kongressen i Washington DC? Vilka är rimliga lösningar på hur användardata hanteras? Vilken roll spelar dataskyddsförordningen GDPR internationellt? Läs med i artikeln Användardata bortom Facebooks integritetsparadox på Medium den 22 april 2018.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Intressant

söndag 15 april 2018

Transhumanismens värden och visioner


Den 8 april hölls seminariet Vilken värld vill vi vara? i serien Värden och visioner för världen av Sigtunastiftelsen och Agora for Biosystems.

Waldemar Ingdahl föreläste om utvecklingen inom informationsteknik, bioteknik, nanoteknik och hjärnforskningen och vad innovationer på dessa områden kan leda till.

Föreläsningen Singularitet eller Apokalyps: Artificiell Intelligens, robotar och skräddarsytt DNA? tog upp transhumanismens och posthumanismens etik och politik. Hur bör dessa innovationer förändra vår syn på den mäniskliga naturen, samhället och naturen? Är samtidens principer för att möta förändringar rimliga och framgångsrika?


Waldemar Ingdahl deltog sedan i en paneldebatt med Malin Östman från Cemus vid Uppsala universitet, Bengt Gustafsson från Uppsala universitet och Ted Harris från Svenska Kyrkan. Vetenskapsjournalisten Joanna Rose var moderator.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

måndag 2 april 2018

Konservatismen i kris

En kuslig utveckling
En mycket intressant artikel publicerades av Foreign Policy nyligen, Europe forgot what “Conservative” means. Socialdemokratins kris har omtalats och nu lyfter artikeln de traditionella högerpartiernas problem.

Artikeln pekar på hur den huvudsakligen katolskt färgade kristdemokratin var med att skapa upp Europeiska Unionen genom sin traditionella konflikt med nationalstaten. Det är en situation som går även igenom motsvarigheterna i de svenska partierna: moderaterna och kristdemokraterna.

Samarbete och samförstånd ger populisterna ett politiskt inflytande de egentligen inte har. Författaren tar upp en del cyniska exempel från Brexitomröstningen och Europaparlamentet, men allvarligare är de glömt bort att syftet med att sitta i regering är att genomföra sin egen politik, inte populisternas.

Inneslutning genom att ta över politik och retorik brukar framhållas som framgångsrikt, ofta genom att hänvisa till någon aktuell opinionsundersökning. Om partiet prickar rätt retoriskt, eller med någon symbolpolitisk åtgärd, så kommer väljarna säkert tillbaka. Fast det överskattar hur mycket populistiska partiers väljare delar populisternas idéer, de röstar oftast mot snarare än för. De konservativa partierna gör sig allt mer beroende av populisterna för att finna sin egen röst och egna tankar.

Det ligger en del i artikelns påpekande att kantringen av samhällsdebatten i Danmark och Nederländerna inte berodde på väljarnas aktiva val, utan på att partierna ständigt gett populisterna legitimitet genom att anpassa sig till dem. När alla tunnor skramlar tomma, är det lättare för den tommaste att skramla högst.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

söndag 1 april 2018

Weaving new global narratives for journalism

Image courtesy of [Ambro] / FreeDigitalPhotos.net
The authors of “Watchdogs for the future” write about journalistic style, the necessity of media maintaining first hand access to leaders and events, of fostering transparency in society and highlighting both misfeasance and neglect. They provide ideas for overcoming the "Optimism gap", the "Negativity bias", as well as "Availability heuristics" when connecting news to become a global narrative through fostering positive narratives, lifting good examples and relatable heroes. There are some additional developments that could help journalists.

Data driven journalism would be an important development for global journalism. The advent of cloud computing, agile development, mobile devices, and open source software does not only provide media with ways of telling stories, or finding stories in data. It also provides journalists with the opportunity to present their audience with evidence and visualization of global developments. It can also find data in reading patterns to find the stories the public finds informative. Identifying and connecting to right audiences could provide a way to leave behind clickbaits.

Global journalism does have some similar hurdles to overcome what Australian journalist James Panichi describes in his article about the media environment on the European Union beat. Most attempts at covering international news often end up media trying to “shovel free, generalist news at a mass audience, daring it to watch, listen, read, stream and podcast at any time of the day”, to quote as Panichi. That kind of journalism cannot provide audiences with an informed or credible view of how global affairs impact on their daily lives. Neither does it provide a satisfactory revenue stream.

The infrastructure of the early stages in a journalist’s career, consisting of poorly paying jobs and unpaid internships, does not facilitate specialization. Global journalism is not the same as foreign news, it is a highly specialized endeavor, where the journalists needs to develop a skill set, a set of contacts and understanding of when stories are to be found. To find the trends, not the fads, in global affairs. Interestingly, the most profitable type of journalism is often the specialized one, where the audience is motivated to purchase unique and well-researched information.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Intressant

fredag 23 mars 2018

Launch of "Watchdog for the future" at the Changing Media Summit

On March 7th I attended the Guardian's Changing Media Summit, held at BFI Southbank in London, in order to present and distribute the report "Watchdog for the future: the journalist as pioneer of a new global narrative” to the assembled audience of international journalists and media.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

måndag 19 mars 2018

Black Panther: bättre än sin marknadsföring


Black Panther är en underhållande actionfilm om den afrikanske superhjälten med samma namn. I skrivande stund har den spelat in intäkter på 1,1 miljarder på en budget på 200 miljoner dollar. Det är en storartad succé även för en dyr Hollywoodfilm.

Filmen visar ett fullgott skådespeleri bland de flesta skådespelarna. Det finns logiska hål i handlingen, bekväma förenklingar av bakgrunden (supermineralen vibranium är ett exempel) och många karaktärers motivationer och utvecklingar är tämligen enkla. Det är helt enkelt en bra Marvelfilm, som försöker sig på att tänka lite djupare tankar. I en genre där det spelats in så många filmer att publiken snart kan bli utmattad av bara det stora antalet, är en sådan förnyelse lovvärd.

I serien Black Panther var det afrofuturistiska landet Wakanda undangömt därför att skaparen Stan Lee förstod sin publik. Dels för att kunna spela på drömmar av ett utopia, men även därför att Marvels universum behövde vara stillastående. Om det finns ett högteknologiskt rikt land i Afrika, så kommer världen att se annorlunda ut och inte vara igenkänningsbar för den som börjar att läsa serietidningen många nummer senare. Superhjältegenren spelar på igenkänning, på det vardagliga, så att superhjälten verkligen blir fantastiska elementet.

Black Panther är en bra actionfilm, men för att kunna dra så mycket publik tror man sig att den behöver marknadsföras med konflikt och kontrovers. Identitetspolitik är idag en marknadsföringsgimmick som används för att profilera både filmproduktioner som samhällsdebattörer. Det är synd, för filmens budskap är motsatsen till identitetspolitik.

Filmerna om Marveluniversumet är kopplade till varandra. Handlingen i en film nollställs inte för nästa. I Black panther inser tronföljaren T'Challa att Wakandas stora misstag har just varit isoleringen, etnocentrismen och misstron mot omvärlden. Det har skapat ett monster, Killmonger. Wakandas värsta fiende är en våldsam revanschism präglad av självömkan. Snarare än separatism och antikolonialism à la ”Jordens fördömda” av Frantz Fanon behöver Wakanda göra något åt världens tillstånd. Landet måste förändras, samtidigt som det förändrar världen. Det är kanske en raffinering av Black Panthers budskap, men idéerna finns definitivt där.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant

söndag 18 mars 2018

Watchdog for the future: the journalist as pioneer of a new global narrative


The first section of the report, "Watchdog for the future", offers four pieces that explore the role of the journalist in guiding public action and holding institutions to account.

The second half of the report focuses on the need to develop new types of stories that effectively connect events happening around the planet and make sense of our new shared condition. 

"Watchdog for the future: the journalist as pioneer of a new global narrative" can be downloaded as a PDF-file here.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Användardata bortom Facebooks integritetsparadox

Hur borde integriteten utveckla sig efter att Mark Zuckerberg vittnat inför kongressen i Washington DC? Vilka är rimliga lösningar på hur a...