onsdag 4 juli 2012

Higgs bosonen hittad?

Det är sommar och då kommer forskning från CERN. CERN drar så mycket ström att den schweiziska regeringen ber dem att stänga ned acceleratorn på vintern. Då analyserar forskarna sommarens experiment. Nu kommer sensationen, Higgsbosonen är funnen! En mer fullständig förklaring finns här.

I vår fysiska vardag så kopplar vi ett föremål massa till dess vikt. Fast när vi väger en atoms delar så väger de mindre än helheten. Kan den massan vara Higgs bosonen? Higgs bosonen är central i standardmodellen, men många forskare har varit tveksamma till teorin. Stephen Hawking har förkastat tanken på Higgs bosonen. Det saknas delar i Standardmodellen, som att ta hänsyn till tyngdkraftens påverkan, så hittills har inte Standardmodellen kunnat falsifieras.

Bosoner är partiklar som transporterar kraft. Fotoner är bosoner som överför elektromagnetism. Vektorbosonerna Z och W överför svag växelverkan vilket spelar en roll i det radioaktiva sönderfallet. Gluoner bär stark växelverkan och håller samman atomkärnorna.

Higgsbosonen faller samman snabbt, så forskarna kan bara se dess avtryck en ökning av hastigheten i någon process vid en viss energimängd.

Sökandet sker genom statistik, sigma är ett mått på antalet standardavvikelser från det förväntade värdet i en observation. Är det bara fråga om en slumpmässig förändring eller händer något på riktigt? Fem standardavvikelser är mycket nära det förväntade värdet och högst sannolikt en viktig upptäckt. Redan 4-sigma är bra.

Konkurrens kan vara välgörande, när Large Hadron Collider (LHC) vid CERN i Genève och Tevatron vid Fermi National Accelerator Laboratory (Fermilab) i Chicago tävlar om vilket forskningscentrum som bäst slungar protoner.

Det lättaste sättet att finjustera LHC är att återupptäcka vad som är känt, att kolla upp om standardmodellen där Higgsbosonen tänkts ut, verkligen stämmer. De sexton kända beståndsdelarna har hittats och rådatan har också sammanställts! Hemligheten heter datornätet GRID, en värdig uppföljare till World Wide Web och som kopplat ihop de mer än 8.000 forskare som arbetat hårt med experimenten.

Egentligen hade inte amerikanerna en chans, Tevatrons sista körning i mars kunde bara komma upp i 3-sigma. Jämför det med resultaten vid CERN med 5-sigma.



Det är inte första gången som CERN får en glimt av Higgsbonsonen. CMS och ATLAS är två olika experiment som använder partikelacceleratorn LHC. LHC slår sönder protoner för att forskarna ska kunna undersöka delarna. Båda experimenten har hittat ett avtryck av en ny partikel som skulle kunna vara Higgsbosonen. Fast att det är två olika experiment gör att man ändå ska vara försiktig med att slå ihop resultaten från CMS och ATLAS.

Kan det vara en ny partikel? Även Higgs har påpekat att bosonen som bär hans namn mycket väl kan bestå av mindre beståndsdelar. Därför är Higgsbosonen snarare en början. Om de goda resultaten står sig, så finns den sista partikeln för att göra Standardmodellen fullständig och forskningen kan ta sig vidare mot mörk materia, supersymmetri, andra dimensioner med mera. Det är okänd mark. Higgsbosonen ger inte en karta till att söka den kunskapen, men den öppnar dörren.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant

Google Gemini - the innovator's dilemma?

Det var många som reagerade på Googles AI Gemini. I sitt försök att korrigera tidigare bias i sökmotorn har Google fått kritik för att ha gå...