Speglas robotens själ i glas?

Glaskonstnären Claes Uvesten tar i utställningen Robotar och vildsvin en nära titt på hur genteknik, plastikkirurgi och cybernetik har förändrat vår syn på den mänskliga kroppen. Börjar tanken på reservdelsmänniskan att bli rimlig? Börjar robotarna bli alltmer lika oss människor? Vad är egentligen mänskligt?

Utställningen Robotar och vildsvin visades på Smålands museum i Växjö.

Skulpturerna påminner om klassiska grekiska och romerska byster, eller om aztekiska krigarhuvuden. Det är ingen slump att Uvesten har använt mannekängdockor som förlagor, då just mannekänger kommit att symbolisera vår tids kroppsideal.

Det finns en intressant detalj till i Uvestens skulpturer, han undersöker sinnet. De byster som föreställer människor har en bild eller fotografi inlagd inne i glashuvudet vilket speglar att de har en tanke eller identitet kvar i den utbytbara kroppen. Robotarna har ingenting ingjutet i huvudet.

Intressant touch, men neurologi är ju skeptisk till en sådan tanke på ett fast jag, en homunculus. Det kanske inte finns någon hemma hos oss människor heller, utan bara en mängd kemiska processer i hjärnan som abstraheras till ett jag? Hjärnforskningen ställer många intressanta frågor om vår identitet.

Läs även andra bloggares åsikter om konst, teknik, etik, glas, småland, robot, själen, glaskonst, filosofi

Intressant