Om 00-talet handlade om att upptäcka de sociala modeller som webben introducerat som alternativ till de gamla institutionerna, så kommer 10-talet att handla om hur de kan tillämpas i vår vardag.
En sådan tillämpning är den elektroniska förvaltningen, e-förvaltningen. Tidigare har jag beskrivit e-demokrati, men kan informationsteknik användas för att förbättra våra kontakter med myndigheterna?
Jag bad nätevangelisten Joakim Jardenberg att berätta om sina tankar kring e-förvaltningen.
Joakim engagerade sig i frågan med projektet Makten och öppenheten tillsammans med tidningen Fokus. PSI-direktivet verkade ha kört fast och fanns få utvecklare av nya tjänster. Avsikten var att göra en rankning av kommunerna och deras arbete med e-förvaltning. Det gick inte, för det fanns inte tillräckligt mycket gjort för att rankas.
Nu har hjulen kommit mer i rullning, anser Joakim. Problemet att se upp med är att medborgaren måste vara den tydliga beställaren, inte myndigheternas behov. Motargumentet brukar vara att vi har 400 år av förvaltningstradition i Sverige. ”Det är inte ett bra skäl till att sitta fast i äldre strukturer och inte ställa medborgaren i centrum”, för egentligen behöver det inte bli en fråga om kostnader mot medborgarnytta. Tekniken blir billigare och billigare, påpekar Joakim, och då går det att rationalisera verksamheten.
I längden, anser Joakim, att om det offentliga är transparent så förankrar det oss mer som medborgare och vi engagerar oss mer i samhället. En viktig princip är att rådata ska vara gratis, men förädlingen av data till tjänster ska kunna drivas av näringslivet.
E-demokrati lever lokalt. Malmöinitiativet med öppna petitioner där medborgarna kan rösta på ett förslag så att politikerna tar upp det till behandling. E-petitionerna har sedan dess spritt sig till några kommuner till.
Hur uppfattar Joakim Jardenberg behovet av en IT-minister? ”Idag behöver vi en IT-minister som sitter och påminner samhället att IT spelar roll och fungerar som smörjmedel för utvecklingen”.
Läs även andra bloggares åsikter om teknik, demokrati, internet, förvaltning, politik, regeringen, samhälle
Intressant
En sådan tillämpning är den elektroniska förvaltningen, e-förvaltningen. Tidigare har jag beskrivit e-demokrati, men kan informationsteknik användas för att förbättra våra kontakter med myndigheterna?
Jag bad nätevangelisten Joakim Jardenberg att berätta om sina tankar kring e-förvaltningen.
Joakim engagerade sig i frågan med projektet Makten och öppenheten tillsammans med tidningen Fokus. PSI-direktivet verkade ha kört fast och fanns få utvecklare av nya tjänster. Avsikten var att göra en rankning av kommunerna och deras arbete med e-förvaltning. Det gick inte, för det fanns inte tillräckligt mycket gjort för att rankas.
Nu har hjulen kommit mer i rullning, anser Joakim. Problemet att se upp med är att medborgaren måste vara den tydliga beställaren, inte myndigheternas behov. Motargumentet brukar vara att vi har 400 år av förvaltningstradition i Sverige. ”Det är inte ett bra skäl till att sitta fast i äldre strukturer och inte ställa medborgaren i centrum”, för egentligen behöver det inte bli en fråga om kostnader mot medborgarnytta. Tekniken blir billigare och billigare, påpekar Joakim, och då går det att rationalisera verksamheten.
I längden, anser Joakim, att om det offentliga är transparent så förankrar det oss mer som medborgare och vi engagerar oss mer i samhället. En viktig princip är att rådata ska vara gratis, men förädlingen av data till tjänster ska kunna drivas av näringslivet.
E-demokrati lever lokalt. Malmöinitiativet med öppna petitioner där medborgarna kan rösta på ett förslag så att politikerna tar upp det till behandling. E-petitionerna har sedan dess spritt sig till några kommuner till.
Hur uppfattar Joakim Jardenberg behovet av en IT-minister? ”Idag behöver vi en IT-minister som sitter och påminner samhället att IT spelar roll och fungerar som smörjmedel för utvecklingen”.
Läs även andra bloggares åsikter om teknik, demokrati, internet, förvaltning, politik, regeringen, samhälle
Intressant
.jpg)
