Det ligger något och pyr i forskningen och utbildningsväsendet. För att forskningen och vetenskapen ska fungera väl behövs annat än vaga protester.
Marc Kuchner skriver i Scientific American om den nya vändningen: Occupy Science. Vid Occupy tältlägret i Baltimore så protesterade några forskare mot dåliga arbetsvillkor och naturvetenskapens låga ställning i det amerikanska samhället.
Det finns stora problem i hur forskningsstrukturerna fungerar, men Occupy-rörelsen verkar inte kunna beskriva problemen eller ta fram lösningar. Det är svårt att avgöra från beskrivningen Kuchner ger hur många forskare som deltog, men känslorna av frustration finns ute på många institutioner. Det är många osäkra år som doktorand och forskningsassistent, eller än mer osäkra anställningar. Professorer arbetar mer med administration än att forska.
Forskningen har efter det system presidentrådgivaren Vannevar Bush utformade varit ett centralplanerat system. Forskningsmålen var relativt lätta att formulera då. Den forskning som ligger närmast näringslivet får förstås anslag, men även företagen satsar mindre på forskning och utveckling. Då handlar det mer om vidareutveckling än om innovationer. Innovationspolitiken har lidit av att bli otydlig. Rob Lyons har skrivit en bra artikel om dagens innovationspolitik.
Frustrationen beror också på ett strukturskifte för kunskapsarbetarna, universiteten och högskolorna har förändrats.
Det finns alltså många problem i samhället att ta itu med men avsaknaden på idéer, bristen på ledarskap och att organisationer vittrar samman är inte styrkor. För att få rätsida på utbildningsväsendet behövs fler alternativa sätt till finansiering, öppnare karriärvägar och konkreta förslag.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, forskning, politik, samhälle, högskola, universitet, utbildning
Intressant
Marc Kuchner skriver i Scientific American om den nya vändningen: Occupy Science. Vid Occupy tältlägret i Baltimore så protesterade några forskare mot dåliga arbetsvillkor och naturvetenskapens låga ställning i det amerikanska samhället.
Det finns stora problem i hur forskningsstrukturerna fungerar, men Occupy-rörelsen verkar inte kunna beskriva problemen eller ta fram lösningar. Det är svårt att avgöra från beskrivningen Kuchner ger hur många forskare som deltog, men känslorna av frustration finns ute på många institutioner. Det är många osäkra år som doktorand och forskningsassistent, eller än mer osäkra anställningar. Professorer arbetar mer med administration än att forska.
Forskningen har efter det system presidentrådgivaren Vannevar Bush utformade varit ett centralplanerat system. Forskningsmålen var relativt lätta att formulera då. Den forskning som ligger närmast näringslivet får förstås anslag, men även företagen satsar mindre på forskning och utveckling. Då handlar det mer om vidareutveckling än om innovationer. Innovationspolitiken har lidit av att bli otydlig. Rob Lyons har skrivit en bra artikel om dagens innovationspolitik.
Frustrationen beror också på ett strukturskifte för kunskapsarbetarna, universiteten och högskolorna har förändrats.
Det finns alltså många problem i samhället att ta itu med men avsaknaden på idéer, bristen på ledarskap och att organisationer vittrar samman är inte styrkor. För att få rätsida på utbildningsväsendet behövs fler alternativa sätt till finansiering, öppnare karriärvägar och konkreta förslag.
Läs även andra bloggares åsikter om ekonomi, forskning, politik, samhälle, högskola, universitet, utbildning
Intressant
.jpg)
